Idag fick jag äntligen med mig Elsa bort till skogen för att plocka hallon och blåbär. Det är alltid lite svårt att få med henne dit, troligtvis pga att hon tror att det finns farliga djur i skogen. Vargar, björnar och rävar pratas det mycket om. Försöker förklara att det inte finns några vargar och björnar i vår skog och att rävarna bara är farliga om man är en kanin eller mus. Sagoböcker är inte alltid bra för barn... Men idag var det inte dessa djur som var bekymret. Idag var hon rädd för ormar.
- De ringlar iväg om vi kommer och klampar och pratar med varandra, för de är rädda för oss, förklarade jag.
- Om man sjunger då?
- Det funkar nog också, sa jag, varpå Elsa ägnade resten av stunden i skogen åt att sjunga både kända och egenkomponerande sånger. Till en början kändes det helt ok, för då hörde jag ju var hon var. Men när hon skrålade högre och högre och upprepade samma textrad om och om igen, började jag ångra mig. Inte bara ormarna ringlade och gömde sig, utan typ alla djur i skogen kastade sig chockade iväg. Alla utom en liten skalbagge med långa spröt på huvudet, som lyckades skrämma vettet ur Elsa så hon skuttade iväg och skrek och nästan började gråta. Jag tappade typ hälften av alla hallon jag hade plockat när jag hörde och såg hennes panik, eftersom jag trodde att nu hade hon minsann hittat en orm, mot alla odds. Puh! Måste nog ta med henne till skogen oftare... Fast efter den här traumatiska upplevelsen med skalbaggen kanske hon tvärvägrar för all framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar