Ligger i sängen efter en dag i motionens tecken. Idag gick Södermöreklassikerns cykellopp av stapeln. 16 deltagare samlades vid Hagby kyrka för att köra mellan 1-3 varv på en bana som var ca 3,3 mil. Jag hade som mål att klara ett varv och hoppades på att orka två. Min ständiga fiende, vinden, gjorde sitt bästa för att sabotera och jag förstår inte hur man kan ha så mycket motvind åt nästan alla håll, med undantag från en sträcka mellan Skälby och Vassmolösa. Efter första varvet var jag trött, men inte slut, så det blev ett varv till. Jag körde ensam i stort sett hela tiden eftersom jag inte är så snabb som de andra, men snabbare än damcykelligan, så det var riktigt tungt att trampa runt det andra varvet. Men jag gjorde det. Jag klarade att cykla nästan 6,6 mil, det längsta jag någonsin cyklat. Det tog nästan 3 timmar och jag kan nog inte sitta på en cykel på en vecka eftersom sittbenen är brutalt misshandlade. När jag slog mig ner i start- och målområdet fick jag se min kära man komma inspurtande efter sitt tredje varv, först av alla som kämpade sig igenom 10 mil. Nöjd, trött och svettig.
När vi stod i målområdet och väntade på fler deltagare blev det plötsligt muck mellan två gäng kossor med varsin tjur. De befann sig i varsin hage på varsin sida av vägen. De var ett hiskla muande. Det lät som om de skrek okvädesord till varandra. Typ "Din mamma är en kossa!"... Plötsligt får den ena tjuren nog och kliver helt sonika rätt genom elstaketet och kossorna följer efter. Åskådarna (vi) får lite småpanik och drar sig nervöst bakåt, men hela horden dundrar rätt in i den andra hagen. Där blir det gruff mellan tjurarna och ägaren kommer ut för att återställa ordningen. Sedan är det lugnt ett tag. Tjurarna forsätter att buffa på varandra med pannorna mot varandra och det slutar med att inkräktartjuren blir utknuffad i åkern intill och är nu åter utanför hägnet. Ett tag står han på åkern och surar men efter ett tag kliver han upp och blir stående mitt på vägen, lite lagom moloken efter sin förlust av både sin heder och kossorna. Tillslut kommer ägaren igen och får in tjuren i hagen. Sen vågar vi cykla hem. Spännande avslutning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar