På väg att sluta amma

Är på väg att sluta amma nu, har bara ammat morgon, kväll och natt nu ett tag. I kväll la vi henne för första gången utan att jag ammade henne, tänkte att det här kan ju bli hur jobbigt som helst, jag var redo att plocka upp henne ur sängen vid minsta pip. Det blev jättejobbigt. Klockan är nu 21.23, vi la henne vid 19-tiden, sedan dess har vi inte hört ett pip. Hon har sovit bättre än hon har gjort på länge på kvällen. Men vadå jättejobbigt? Inte för henne men för MIG. Jag känner mig deppig över att inte amma min lilla bebis. Snacka om separationsångest. Det går för fort, jag vill ha min mysbebis kvar ett tag till. Får väl hålla till godo med natt- och morgonamning i fortsättningen. Fast nattamningen skulle jag inte sakna om hon sov hela natten istället...

Renhetshysteri

Allt ska vara så himla rent kring små barn. Allt ska kokas och steriliseras, man ska tvätta händerna tills man nästan tappar skinnet, man ska inte ge dem något att äta som inte har kylts och värmts på rätt sätt osv. Sen släpper man ner dem på golvet eller sätter dem på en filt i trädgården. Då lägger de sig ner och slickar på golvet eller skyfflar in gräs, jord och löv som säkert sniglar och andra illasinnade varelser har slemmat och bajsat på. Är det konstigt att man då kan tycka att renhetshysterin är en aning överreklamerad?

Småbarnsförälder

Nu är man en av dem - småbarnsföräldrarna. Det tog tid, men nu är vi där jag och min man. Det har tagit ett par månader att fatta. Det är fascinerande och förvirrande, härligt och jobbigt och konstigt. Plötsligt är jag den som ska vara allvetande om ett par år när frågorna börjar hagla. Det är jag som ska trösta när Liten är ledsen och vara modig när något är otäckt. Jag ska vara en förebild och inte göra något som ger Liten dåligt självförtroende eller psykiska problem som vuxen. Finns det någon kurs man kan gå? Innan förlossningen undrade vi i och för sig hur sjutton vi skulle klara av att ta hand om ett spädbarn, vi hade ju ingen erfarenhet av så små barn någon av oss, men på något sätt har det fungerat ändå hittills. Över en natt genomgick man en förvandling från en person till en annan. Förvandlingen är dock inte fullständig än, men jag misstänker att vi snart är fullvärdiga föräldrar. Tidigare tyckte t ex både jag och mannen att det var ganska äckligt när andra föräldrar åt upp mat mm som deras barn hade slemmat och dreglat på. Senast idag satt jag och mumsade i mig resterna av efterrätten som Liten inte åt upp. Men vad fasen, man måste ju äta när man får chansen...