På väg att sluta amma

Är på väg att sluta amma nu, har bara ammat morgon, kväll och natt nu ett tag. I kväll la vi henne för första gången utan att jag ammade henne, tänkte att det här kan ju bli hur jobbigt som helst, jag var redo att plocka upp henne ur sängen vid minsta pip. Det blev jättejobbigt. Klockan är nu 21.23, vi la henne vid 19-tiden, sedan dess har vi inte hört ett pip. Hon har sovit bättre än hon har gjort på länge på kvällen. Men vadå jättejobbigt? Inte för henne men för MIG. Jag känner mig deppig över att inte amma min lilla bebis. Snacka om separationsångest. Det går för fort, jag vill ha min mysbebis kvar ett tag till. Får väl hålla till godo med natt- och morgonamning i fortsättningen. Fast nattamningen skulle jag inte sakna om hon sov hela natten istället...

Renhetshysteri

Allt ska vara så himla rent kring små barn. Allt ska kokas och steriliseras, man ska tvätta händerna tills man nästan tappar skinnet, man ska inte ge dem något att äta som inte har kylts och värmts på rätt sätt osv. Sen släpper man ner dem på golvet eller sätter dem på en filt i trädgården. Då lägger de sig ner och slickar på golvet eller skyfflar in gräs, jord och löv som säkert sniglar och andra illasinnade varelser har slemmat och bajsat på. Är det konstigt att man då kan tycka att renhetshysterin är en aning överreklamerad?